Att ta upp problem med en kompis

För inte så länge sen satt jag mitt emot en kompis som frågade mig vad jag ville att vi skulle ha för relation. Hon tyckte att hon hade fått lite olika signaler från mig: rörde vår relation i första hand gemensamma intressen och var av ett praktiskt slag, eller var vi också vänner som ville umgås utöver detta? Hon ville gärna ha en närmare relation med mig, men var osäker på om jag kände samma. Hon sa att hon på vissa sätt uppfattade mig som väldigt öppen, och på andra sätt som avståndstagande. Vilken av dessa sidor skulle hon lita på?

Hennes fråga saknade inte grund. Under tiden min syster var sjuk var jag överallt och ingenstans på samma gång. Jag pendlade mellan städer och länder med kort varsel för att följa med min syster på olika behandlingar. Att boka in en träff med mig var mer eller mindre ogörligt. Jag, som vanligtvis brukar komma ihåg folks problem och bekymmer (och i princip göra dem till mina egna), kunde nu glömma bort att följa upp viktiga saker någon berättat för mig. Jag har känt mig som en dålig kompis fler gånger än jag kan räkna. Så, att hon var förvirrad kring frågan om jag ville vara nära vänner var i sig inte förvånande. Det som var förvånande var att hon vågade ta upp det med mig.

Min bok, Kärlekskontraktet, baseras på grundidén att kärleks- och vänskapsrelationer anses utgöra två motsatser (eller två dikotomier som jag vill beskriva det, men mina vänner har förbjudit mig att använda det ordet eftersom ”ingen förstår vad det betyder Martina!”). Detta innebär att det som gäller för kärleksrelationen inte gäller för vänskapsrelationen, och tvärtom. Genom att jämföra vänskaps- och kärleksrelationer med varandra så tydliggörs dessa skillnader och hur viktiga dessa skillnader är för hur vi organiserar våra liv.

Eftersom denna jämförelse är basen för min analys var det svårt att inte göra samma jämförelse i ovan nämnda situation. I en etablerad kärleksrelation ska det inte finnas några tvivel om den andras intentioner. Man ska veta var man har varandra och det finns ett ideal av öppenhet gentemot varandra. När två personer är överens om att de ”är tillsammans” träder dessa förväntningar och åtaganden in: nu ska man dela alla sina tankar, sin oro, sin glädje och sina känslor med varandra. I en vänskap är detsamma svårare, delvis eftersom det inte finns tydliga tidsramar för när relationen anses etablerad och ”på riktigt”. Istället ska vänner känna sig fram, inte kräva för mycket av den andra och relationen ska på så sätt bölja fram och tillbaka beroende på parternas önskemål för stunden.

I det senaste avsnittet av podcasten Singelrådet (#133) diskuterar programledaren Emelie Ebbis Roslund med sina gäster, författaren och bloggaren Sandra Beijer och journalisten Soraya Hashim, just det som jag själv upplevt några veckor tidigare: vad gör man när man upplever att en kompis inte vill vara lika nära som man själv vill? Podden hade fått in en lyssnarfråga av detta slag. Lyssnaren beskrev att hennes vän fått massa nya kompisar som hon verkade vilja spendera all sin tid med. Frågeställaren sa att hon saknade deras gamla vänskap. Vad skulle hon göra? Skulle hon ta upp det med sin kompis, och i så fall på vilket sätt?

Det är klart att hon ska ta upp det”, säger Sandra snabbt, och de andra håller med. Men, lägger Soraya till, det kan vara så att kompisen helt enkelt fått ett nytt liv som hon är ”nykär” i, och det måste få vara okej. Det betyder inte att kompisen inte längre tycker om frågeställaren, bara att det händer ytterligare saker, och att frågeställaren kanske inte längre är sin kompis första prioritet hela tiden.

Sandra Beijer håller med, och säger sedan (ungefär) följande:

Min terapeut, hon beskrev livet som – jag tyckte det var en bra beskrivning som hon förklarade när jag hade problem med en kompis – att man kan se livet som en trappa. Och med ens partner, om man lever ihop med någon, då måste man hålla varandra i handen i alla de här trappstegen genom livet, man måste liksom vara på samma trappsteg om man ska leva tillsammans. Men i en vänskap, ibland så ÄR man inte på samma trappsteg hela tiden, men det betyder inte att man inte kommer hitta varandra i ett annat trappsteg. Det är skillnaden mellan vänskap och ett förhållande. Att ibland är ni inte på samma trappsteg, men det betyder inte att ni inte kommer hitta varandra när nästa livstrappsteg händer. Bara för att ni inte är på samma läge nu betyder inte att det kommer vara någon form av evig sanning”

Jämförelsen med kärleksrelationen görs av poddeltagarna själva. Sandra och Emelie är starkt emot att vänskapsrelationer ska behandlas om kärleksrelationer, ”för det ÄR inte så”, som Sandra säger. Att berätta för en kompis att man känner sig bortprioriterad verkar alltså vara ett beteende som gränsar till krav man bara kan ha i en kärleksrelation.

Soraya försöker lyfta en annan sida genom att berätta om en egen upplevelse. Hennes vänner, berättar hon, konfronterade henne med att hon inte varit en vidare uppmärksam kompis under en period. Soraya understryker då hur fint hon tyckte det var att hennes vänner vågade säga vad de tyckte, istället för att låta vänskapen självdö. Sandra och Emelie är inte övertygade. Soraya föreslår en medelväg för att lösa problemet. Istället för att säga ”jag har känt det här en månad nu, och jag är jätteledsen” så ska man föreslå något riktigt kul att göra med sin saknade vän, så kommer det kanske lösa sig ändå.

För att sammanfatta deras generella råd:

  • Säg vad du känner, men säg det inte på fel sätt
  • Ställ inga krav
  • Ta ansvar för ditt eget liv och se till att ha roligt på egen hand
  • Berätta inte om dina sårade känslor. Istället, gör något kul, som att gå på Gröna Lund tillsammans

Om vi föreställer oss att frågeställaren ställt samma fråga om sin partner, vad hade svaret blivit då? Tveklöst hade de instruerat personen att prata med sin partner, och att vara ärlig med sina känslor. I övrigt hade kanske de gett samma råd, som att man ska ha kul på egen hand. De hade definitivt gett tipset om att gå på Gröna Lund ihop.

Så varför tar jag upp detta? Jo, för att det så tydligt visar hur olika förväntningar som finns på vänskaps- och kärleksrelationer. Det som anses vara ett grundläggande krav i en kärleksrelation – att följa varandra i alla delar av livet – är inte ett krav man kan ställa på en vänskapsrelation.

Okej, nu undrar du kanske: MEN VAD TYCKER DU MARTINA? VAD SKA MAN HA FÖR KRAV I EN VÄNSKAPSRELATION? ÄR DET SOM EN KÄRLEKSRELATION ELLER VADDÅ?

Tyvärr måste jag göra dig besviken, för jag har inget svar på den frågan. Det finns nämligen inga färdiga regler om hur en relation ”ska” vara. En relation består av två personer, (eller tre, eller fyra, eller fem, eller… ja, ni fattar). Och det är upp till personerna som ingår i relationen att själva sätta reglerna för vad som krävs för att de ska vilja fortsätta relationen. Detta gäller både kärleksrelationen och vänskapsrelationen.

Det svåra blir för de som upplever problem i en vänskapsrelation att hantera det, med de förväntningar och idéer som uppenbart finns kring krav (eller den förväntade avsaknaden av sådana) mellan kompisar. Att inte våga lyfta sina rädslor och sin oro i en relation kommer skada relationen. Kanske går det över av sig själv. Relationen blir acceptabel utan att man behöver konfrontera det man gått runt och tänkt på. Men risken är att det inte löser sig av sig själv och att man förlorar en vänskap på kuppen. Eller, så går man runt och låtsas som ingenting, och lägger energi och uppmärksamhet på en person som inte har någon intention om att man ska förbli vänner.

När min kompis frågade mig om vår relation blev jag glatt överraskad. Att hon värderade den så högt att hon vågade vara ”obekväm” gjorde mig väldigt glad. Dessutom bäddade hennes ärlighet för en relation byggd på öppenhet, som jag hoppas kommer kanta vår vänskap i framtiden.

Det svåra med att ta upp saker med en kompis är inte bara att man känner saker som gör en ledsen. Kompisen kanske dessutom tycker att man överhuvudtaget inte ska ta upp vad man känner. Istället kanske man uppfattas som överkänslig och som att man har för höga krav

Grejen är att det är upp till dig att bestämma vad just du vill ha för krav på en relation. Det finns inga färdiga sanningar. Om du och din kompis inte delar samma syn på vänskap betyder inte det att en av har rätt och den andra fel. Det betyder bara att ni tycker olika, och kanske kommer ni ha svårt att fortsätta vara kompisar. Eller så kan ni prata om det, och komma fram till en gyllene medelväg.

tankar, känslor, åsikter? kommentera gärna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.